I söndags återupptog jag träningen, efter alldeles för lång tid av illamående, självömkan och andra dåliga ursäkter. Nu ska här pilatas, springas, trampas, stryrketränas minst två gånger i veckan. Gud, vad jag är duktig. Det där jag skrev om karaktären häromdagen tar jag tillbaka helt och hållet. Det var ingen lögn, jag har en karaktär som en hel armé. När jag vill…
Å andra sidan står det 4 portioner chokladpudding på stelning i kylen, något som jag panikvispade ihop precis för att jag är en preggobitch som tar vad jag vill ha och äter vad, när och hur, precis som det behagar. That´s life när man är gravid.
Ingen ifrågasätter någon som har en bebis i magen, det är alldeles för mystiskt och förvirrande för att förstå sig på. ”Det är gravidhormonerna” så fort man gråter över någonting, ”annars blir illamåendet värre” om det där med att äta vad man vill, ”jag känner av någonting i korsryggen” om man inte orkar hjälpa till med att städa/ diska/ handla/ whatever, ”men jag boar bara” så fort det handlar om onödiga inköp. Nej, sorry, men sanningen är den att det är bara ett massa maskande hos gravida. Det är inte så jävla jobbigt, mest ursäkter faktiskt. Och jag kan dem alla… hehehehe.
). Eller tänk om jag egentligen extraknäcker som porrskådis på helgerna. Undrar om jag skulle få behålla jobbet om det visade sig vara sant? Eller tänk om fel person hittar hit och läser det här?! Då är jag kanske riktigt illa ute, inte bara blir av med jobbet utan även blir omyndigförklarad och förlorar min rätt som svensk medborgare. Det är bäst att jag slutar här…